Sport och nostalgi...
Om våren tillhör travhästarna så tillhör hösten den internationella fotbollen, Elitserien i ishockey får ursäkta... det är utan tvivel fotbollen som är mest intressant.
VM-kvalet avgörs närmaste veckan och 29 november är det El Classico... bara ett par av godbitarna som väntar.
***
Johan Croneman skrev nyligen i DN om sportnyheternas dramaturgiska upplägg där nyheterna göms i sändningen, en anledning Croneman nämnde var att producenterna har så tråkigt på jobbet att de hittar på nya upplägg för att tillfredsställa sig själva… vi tittare blir motvilligt utsatta för experiment vi inte vill ha.
Läs krönikan här…
Har ingen aning hur många som håller med, men jag har liknande teorier om livesändningar i fotboll, skidor, trav m.m. Det har i mitt tycke blivit ett ofog med alla inzoomningar , det har gått så långt att man missar viktiga skeden i berörda tävlingar. Tiden när kameran låg som ett täcke över hela ”arenan” är förbi, vi tittare får inte längre bestämma själva utan ska tvingas se en närbild på en snorig idrottare eller nån kändis som agerar ointresserad åskådare.
Om nåt var bättre förr så var det idrottssändningarna, det känns i hela kroppen att de som sköter sändningarna är mer intresserade av tekniken än sporten… är det bra?
***
Apropå bättre förr, kolla in dom här trevliga grattiskorten från SCB... en riktig nostalgikick.
***
Det bästa i Cronemans krönika är nog ändå rubriken: ”Egentligen är de bara trötta på jobbet”
***
Ingen, allra minst jag, trodde att det fanns minsta chans till VM i Sydafrika… men nu, jag blir inte ett dugg förvånad om Sverige ramlar in i ytterligare ett slutspel.
Men jag skulle lida oerhört med danskarna, har alltid gillat dansk fotboll.
Portugiserna däremot, dom har skämt ut sig så många gånger att dom lika gärna kan vara hemma... varför verkar förresten spanska fotbollsspelare trevligare än portugisiska?
***
