OS, dopning och moral

Nu är det OS igen och hela svenska folket är idrottsintresserade, dom är det vart fjärde år (vartannat om man räknar in vinterspelen). Jag som redan är idrottsintresserad ser OS som ett stort tivoli och har svårt att känna engagemang.


Dessutom är väl alla dopade?


Men... ni vet väl att vi svenskar inte dopar oss, det gör man bara i länder där det bor människor med sämre moral... om ni inte visste det så är det faktiskt en utbredd uppfattning i Sverige, det är sant! Jag har inte sett någon statistik om svenskar är mindre frekventa i dopingträsket, och det spelar heller ingen roll för även om det skulle visa sig att det är så skulle jag vara väldigt försiktig att utropa oss till moraliskt högre stående individer.


Om, jag säger om, vi inte dopar oss i samma utsträckning som andra beror det kanske på att vi är rädda för att åka dit... inte för att vi är så jävla sportsliga!? Fega, snåla och inte speciellt givmilda... är det inte så vi svenskar uppfattas?


Det enda jag vet är att svenskar genom historien har dopat sig, och jag vet också att så fort någon utlänning gör en uppseendeväckande prestation skriker vi efter dopingpolisen medan samma prestation av en svensk ger Svenska Dagbladets bragdmedalj.


Men varför är vi så förvånade över doping... visst är det dumt och fel, men kan vi förvänta oss annat av elitidrottare som gör (och måste göra) allt för att bli bäst. Vari ligger den moraliska skillnaden i att väga mat, ligga i höghöjdsläger, filma till sig fördelar på fotbollsplanen kontra att dopa sig? Skillnaden är stor skriker nu många, men enligt mig är skillnaden hårfin... människor (oavsett ras, kön, sexuell läggning mm.) gör i alla lägen det de kan (bonusar, ta hem lite material från jobbet, dra av lite extra på deklarationen, hugga sig en julgran mm.) för att maximera sin situation, varför ska idrottare vara annorlunda?


Men visst är det orättvist att vissa dopar sig.. men det finns även dom som tycker det är orättvist att Stefan Holm är mycket kortare än Patrik Sjöberg... herregud säger jag!


Rättvisa är ett knepigt begrepp... i ovan fall kompenseras väl till viss del längdskillnaden av att Patrik Sjöberg rökte och kanske även i övrigt levde ett tuffare liv än Stefan Holm. Undrar hur högt Holm hoppat om han bytt livsstil med Sjöberg... 2.10?


Är det inte för lite profiler inom idrotten också... visst var det roligare på Ricky Bruchs tid?

***


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0