Joggar ned inför semestern...
När jag skriver det här har jag vänt på dygnet... 60-årsfest igår och tidigt på jobbet i morse gjorde att jag sov efter jobbet, gick upp efter 21 och nu (02.30) sitter och skriver med en snarkande katt bredvid mig. Fåglarna kvittrar för fullt ute, brukar dom det den här tiden eller har dom också vänt på dygnet?
Mycket jobb nu i några veckor och ständiga tankar på Elitloppet har gjort att jag glidit in i en antiintellektuell dimma, vet inte riktigt vad jag ska hitta på att skriva. Just nu ser jag Jan Björklund på tv:n, hur orkar han prata så mycket och så fort? Nu ser jag en riktig spillra på tv:n i Phil Spector som tydligen åkt dit för nåt, han ser ju helt tom ut... måste vara kraftigt drogad.
***
På tal om drogad, kommer ni ihåg prästen i Göteborg som fuktade post-it lappar med könsorganet och la ut på kontoret... har svårt att släppa den där historien.
***
Björn Ranelid är överallt och börjar bli folkkär... hur är det möjligt?
***
Schyfferts underbara show live i tv... var lika kul den här gången. Showen är givetvis rolig men det mest briljanta är hur han på ett smart sätt visar att allting kommer igen. Det är inte tiderna som förändras, det är vi. Och hur vi än kämpar blir vi precis som våra föräldrar. Briljant Schyffert...
***
Inte fullt lika briljant är alla dåliga struntprogram som flödar över i tv-rutan... problemet är inte att det visas i tv:n (man behöver ju inte titta) utan att så många verkar gilla skiten, och det är ju i och för sig därför det visas. Och har man barn i familjen går det inte heller helt att undvika att titta, men ibland är det nära att tv:n åker ut.
När vi tittar tillbaks kommer 00-talet att summeras som årtiondet då dålig underhållning slog igenom, eller känner jag inte igen det där? Har inte det redan sagts om andra årtionden? Det är nog inte värre än tidigare, det bara känns så!?
Varför ska man alltid ifrågasättas för att man inte dansar? Det verkar vara okej att skita i sport och tycka att det är tramsigt, men tycker man dans är tramsigt blir man avfärdad som tråkig ellr vad det nu är.
***
Vad är det som gör att vissa maträtter är okej att inte äta? Barn tvingas äta det mesta, men vissa saker slipper dom... blodpudding är ett exempel, varför? Vissa hävdar att det beror på att det inte är riktig mat men jag köper inte förklaringen, jag tror det beror på att inälvor inte anses så fräscht. Hästkött är också suspekt för många och det beror givetvis på att finns känslomässiga band till hästarna... men hur fräscht är det att äta små söta kycklingar?
Kommer ni ihåg diskussionen i Pulp Fiction mellan Travolta och Samuel L Jackson där dom diskuterar vilket djur som är äckligast!? Den ena tycker gris och den andra röstar på hund, det är en intressant diskussion och relevant i frågan vad vi anser okej att äta.
Det som stör mig är att vi inte kan förstå att det i vissa kulturer är okej att äta djur som vi aldrig skulle äta, hund t.ex. Bara för att vi tycker dom är heliga behöver ju inte andra tycka det.
***
Det är med mat som med dans... en total oförståelse för att smaken är delad.
***
Egentligen har jag inget emot dans, men i ärlighetens namn sker det mesta av all dans i form av förspel i mörka lokaler under stark påverkan av diverse droger, och det är den formen av dans jag har lite svårt för.
***
Sen får man ju faktiskt ha lite självinsikt och inse att man inte kan dansa... mörka lokaler och droger brukar grumla den självinsikten ganska rejält.
***
Varför måste man ha stor fest när man fyller jämnt? Det är okej att dom som vill har det, men varför ställs det alltid krav på att man måste även om man inte vill? Det är rätt tröttsamt med den likformighet som sprider sig som en löpeld... det finns snart inget utrymme att göra som man vill. Ju äldre man blir desto mindre utrymme finns för att gå sin egen väg, varför är det så?
Som liten får man alltid höra att när man blir vuxen får man bestämma själv, det är skitprat... enda chansen att bestämma själv är att isolera sig, folk i ens omgivning accepterar inte att man går sin egen väg.
***
Nu har det tagit så lång tid att få ut den här bloggen att Sverige hunnit avverka två VM-kvalmatcher, ingen succé direkt för Sverige och jag orkar inte bry mig längre... jag känner mig lite som min mamma gjorde när jag var ung och kommenterade mitt stora fotbollsintresse: "det är ju kul att det går bra, men det är ju inget man försörjer sig på".
På 70-talet var mammas kommentar helt korrekt då försvinnande få försörjde sig på fotboll, men idag ser det något annorlunda ut och Real Madrids senaste inköp ytterligare ett tecken på att fotboll mer är industri än sport.
Så det känns rätt skönt att skita i sport just nu... det finns trots allt viktigare saker i livet.
***
Mycket jobb nu i några veckor och ständiga tankar på Elitloppet har gjort att jag glidit in i en antiintellektuell dimma, vet inte riktigt vad jag ska hitta på att skriva. Just nu ser jag Jan Björklund på tv:n, hur orkar han prata så mycket och så fort? Nu ser jag en riktig spillra på tv:n i Phil Spector som tydligen åkt dit för nåt, han ser ju helt tom ut... måste vara kraftigt drogad.
***
På tal om drogad, kommer ni ihåg prästen i Göteborg som fuktade post-it lappar med könsorganet och la ut på kontoret... har svårt att släppa den där historien.
***
Björn Ranelid är överallt och börjar bli folkkär... hur är det möjligt?
***
Schyfferts underbara show live i tv... var lika kul den här gången. Showen är givetvis rolig men det mest briljanta är hur han på ett smart sätt visar att allting kommer igen. Det är inte tiderna som förändras, det är vi. Och hur vi än kämpar blir vi precis som våra föräldrar. Briljant Schyffert...
***
Inte fullt lika briljant är alla dåliga struntprogram som flödar över i tv-rutan... problemet är inte att det visas i tv:n (man behöver ju inte titta) utan att så många verkar gilla skiten, och det är ju i och för sig därför det visas. Och har man barn i familjen går det inte heller helt att undvika att titta, men ibland är det nära att tv:n åker ut.
När vi tittar tillbaks kommer 00-talet att summeras som årtiondet då dålig underhållning slog igenom, eller känner jag inte igen det där? Har inte det redan sagts om andra årtionden? Det är nog inte värre än tidigare, det bara känns så!?
Varför ska man alltid ifrågasättas för att man inte dansar? Det verkar vara okej att skita i sport och tycka att det är tramsigt, men tycker man dans är tramsigt blir man avfärdad som tråkig ellr vad det nu är.
***
Vad är det som gör att vissa maträtter är okej att inte äta? Barn tvingas äta det mesta, men vissa saker slipper dom... blodpudding är ett exempel, varför? Vissa hävdar att det beror på att det inte är riktig mat men jag köper inte förklaringen, jag tror det beror på att inälvor inte anses så fräscht. Hästkött är också suspekt för många och det beror givetvis på att finns känslomässiga band till hästarna... men hur fräscht är det att äta små söta kycklingar?
Kommer ni ihåg diskussionen i Pulp Fiction mellan Travolta och Samuel L Jackson där dom diskuterar vilket djur som är äckligast!? Den ena tycker gris och den andra röstar på hund, det är en intressant diskussion och relevant i frågan vad vi anser okej att äta.
Det som stör mig är att vi inte kan förstå att det i vissa kulturer är okej att äta djur som vi aldrig skulle äta, hund t.ex. Bara för att vi tycker dom är heliga behöver ju inte andra tycka det.
***
Det är med mat som med dans... en total oförståelse för att smaken är delad.
***
Egentligen har jag inget emot dans, men i ärlighetens namn sker det mesta av all dans i form av förspel i mörka lokaler under stark påverkan av diverse droger, och det är den formen av dans jag har lite svårt för.
***
Sen får man ju faktiskt ha lite självinsikt och inse att man inte kan dansa... mörka lokaler och droger brukar grumla den självinsikten ganska rejält.
***
Varför måste man ha stor fest när man fyller jämnt? Det är okej att dom som vill har det, men varför ställs det alltid krav på att man måste även om man inte vill? Det är rätt tröttsamt med den likformighet som sprider sig som en löpeld... det finns snart inget utrymme att göra som man vill. Ju äldre man blir desto mindre utrymme finns för att gå sin egen väg, varför är det så?
Som liten får man alltid höra att när man blir vuxen får man bestämma själv, det är skitprat... enda chansen att bestämma själv är att isolera sig, folk i ens omgivning accepterar inte att man går sin egen väg.
***
Nu har det tagit så lång tid att få ut den här bloggen att Sverige hunnit avverka två VM-kvalmatcher, ingen succé direkt för Sverige och jag orkar inte bry mig längre... jag känner mig lite som min mamma gjorde när jag var ung och kommenterade mitt stora fotbollsintresse: "det är ju kul att det går bra, men det är ju inget man försörjer sig på".
På 70-talet var mammas kommentar helt korrekt då försvinnande få försörjde sig på fotboll, men idag ser det något annorlunda ut och Real Madrids senaste inköp ytterligare ett tecken på att fotboll mer är industri än sport.
Så det känns rätt skönt att skita i sport just nu... det finns trots allt viktigare saker i livet.
***
Kommentarer
Trackback
