Vintersport och musik...
Kaos på jobbet, vintersport och AC/DC på Globen...
Det var tydligen sportlov för ett par veckor sedan, inget jag märkte med sjuka barn och jobb upp över öronen. Men jag och sambon var i alla fall ut och åkte skidor i skogen. Det var trevligt, inte en människa i närheten... hade ju precis kommit hem från Stockholm så behovet av ensamhet var grymt stort.
***
AC/DC är väl inga favoriter, men bland alla s.k. hårdrocksband är dom ett av få jag faktiskt gillar... så när en polare ringde i höstas och frågade om jag ville med till Globen hakade jag på. Konserter är kul och Angus Young är en riktig profil så helhetsintrycket var positivt.
Den här låten var konsertens höjdpunkt...
Efter konserten skulle stadsborna ta lantisarna med ut på stan, en vanlig pub blir väl bra tänkte vi... vi hamna på Stureplan och endast tack vare starkt psyke lyckades vi genomlida misären på Stureplan. För att citera en kompis: "Dom har inte ens motorvärmare i den här jävla hålan!"
Fast jag gillar att komma till Stockholm lite då och då, det är ändå en speciell puls som saknas på mindre orter.
***
Men när det gäller långväga resande är ordspråket "borta bra men hemma bäst" helt ute, finns inte mycket som är bra borta... skulle vara att komma hem då, som en lättnad över att tandvärken äntligen släppt. Jag har nog alltid varit ruskigt tråkig, trivs bäst hemma och det blir bara värre med åren. Jessika Gerdin (som var med i På Spåret-finalen) har tydligen också hävdat att resande och upplevelser är överskattat: "själen framträder bäst i sysslolöshet"... nånting sånt har hon tydligen sagt, och det är ju nästan briljant.
Visst, jag har väl också gjort någon minnesvärd resa i mina dar... men dom flesta har bara gett ångest och stora hål i plånboken. Har man som jag en fallenhet att stirra rakt ut i tomma intet i timmar i sträck kan det bli för mycket med upplevelser, det är tillräckligt med det som händer i den egna hjärnan.
***
Tittade på Popcirkus häromveckan och blev glad och imponerad över de unga tjejerna i "Those Dancing Days"... vilken glädje dom utstrålade, lyssna bara på den här fantastiska popdängan.
***
Som en motsats till skidåkning i en öde skog kördes Vasaloppet förra helgen... en minst sagt märklig företeelse. Det är nog förresten bara inom längdskidåkning och löpning uttrycket "elitmotionärer" förekommer, vad fan är det? Elitidrottare vet jag vad det är och motionär likaså, men elitmotionär???
Det är bara i Vasaloppet och andra tråkiga s.k. klassiker som blåbär deltar och därför finns det ett behov att kategorisera medelmåttor som elitmotionärer.
***
Det var tydligen sportlov för ett par veckor sedan, inget jag märkte med sjuka barn och jobb upp över öronen. Men jag och sambon var i alla fall ut och åkte skidor i skogen. Det var trevligt, inte en människa i närheten... hade ju precis kommit hem från Stockholm så behovet av ensamhet var grymt stort.
***
AC/DC är väl inga favoriter, men bland alla s.k. hårdrocksband är dom ett av få jag faktiskt gillar... så när en polare ringde i höstas och frågade om jag ville med till Globen hakade jag på. Konserter är kul och Angus Young är en riktig profil så helhetsintrycket var positivt.
Den här låten var konsertens höjdpunkt...
Efter konserten skulle stadsborna ta lantisarna med ut på stan, en vanlig pub blir väl bra tänkte vi... vi hamna på Stureplan och endast tack vare starkt psyke lyckades vi genomlida misären på Stureplan. För att citera en kompis: "Dom har inte ens motorvärmare i den här jävla hålan!"
Fast jag gillar att komma till Stockholm lite då och då, det är ändå en speciell puls som saknas på mindre orter.
***
Men när det gäller långväga resande är ordspråket "borta bra men hemma bäst" helt ute, finns inte mycket som är bra borta... skulle vara att komma hem då, som en lättnad över att tandvärken äntligen släppt. Jag har nog alltid varit ruskigt tråkig, trivs bäst hemma och det blir bara värre med åren. Jessika Gerdin (som var med i På Spåret-finalen) har tydligen också hävdat att resande och upplevelser är överskattat: "själen framträder bäst i sysslolöshet"... nånting sånt har hon tydligen sagt, och det är ju nästan briljant.
Visst, jag har väl också gjort någon minnesvärd resa i mina dar... men dom flesta har bara gett ångest och stora hål i plånboken. Har man som jag en fallenhet att stirra rakt ut i tomma intet i timmar i sträck kan det bli för mycket med upplevelser, det är tillräckligt med det som händer i den egna hjärnan.
***
Tittade på Popcirkus häromveckan och blev glad och imponerad över de unga tjejerna i "Those Dancing Days"... vilken glädje dom utstrålade, lyssna bara på den här fantastiska popdängan.
***
Som en motsats till skidåkning i en öde skog kördes Vasaloppet förra helgen... en minst sagt märklig företeelse. Det är nog förresten bara inom längdskidåkning och löpning uttrycket "elitmotionärer" förekommer, vad fan är det? Elitidrottare vet jag vad det är och motionär likaså, men elitmotionär???
Det är bara i Vasaloppet och andra tråkiga s.k. klassiker som blåbär deltar och därför finns det ett behov att kategorisera medelmåttor som elitmotionärer.
***
Kommentarer
Trackback
