En ursäkt till alla lantisar...
Det har blivit uppror i mitt liv efter min blogg om livet på landet. Folk har hört av sig från hela landet (hela Sverige alltså) och undrat hur det står till, vantrivs jag verkligen så mycket med att bo på landet???
Självklart trivs jag på landet, annars skulle jag väl inte bo här!? Jag försökte, på ett humoristiskt sätt, krossa illusionen om hur fantastiskt mysigt det är på landet och överdrifter är ju så vansinnigt kul. Men nu känner jag istället att jag måste ut med en försoningsblogg... hela poängen med min förra blogg går därmed om intet och det kommer att sluta med att jag istället spär på illusionen om myset på landet.
Så kan det gå... men i sanningens namn är det här blogginlägget bara en anledning att få visa lite bilder från en av alla naturpromenader i vårt vackra landskap.
Kolla in vilken fräck liten gynnare som ogenerat sitter och mumsar på våran matta... för er som inte besitter mina enorma fågelkunskaper kan sambon meddela att det är en blåmes, själv trodde jag det var en talgoxe. För två år sedan hade jag gissat på en sädesärla.
Ja, ni ser vad jobbigt trädgårdsarbetet är... dubbelarbete utan lön som jag nämnt tidigare. Sambon jobbar och jag håller koll på alla vilda djur som finns i vår närhet.
Vet inte hur grannen avlar fram sina djur, men det här måste vara världens längsta lamm!?
Nyklippta får...
Inte fullt lika nyklippt...
Vackra blommor, det har ni inte på Willysparkeringen i stan.
Det här gillar jag... industri möter landet.
Nu är vi verkligen på landet.
En riktig kaja (skata hade jag gissat på) som lever på naturlig dynga... till skillnad från stadsfåglarna som lever på dåliga hamburgare från McDonalds. Kolla vilken lyster den har i pälsen... heter det päls?
Ingen travhäst, men ändå.
Dom är vackra... tillsammans med katterna de högst stående varelserna.
Vet inte var den här hamnar i rankingen, men är vare sig hög eller stående.
Ja, så här gemytligt kan det vara på landet... men jag måste avsluta med det mest negativa alla kategorier på landet. Det är en varelse jag inte nämnt tidigare, men här kryper den lille otäcka fästingen runt bland hårtussar från katterna...
Det positiva är att man längtar till november då fästingarna försvinner... vintern är i sanning ett andningshål för oss på landet. Då slipper man fästingar, trädgårdsarbete, grillkvällar och alla flygande kryp som förpestar tillvaron. Det är då man kan koncentrera sig på bloggande och lådvin.
Skojar igen... lådvin är arbetarklassens väg in i fördärvet, själv föredrar jag sommarkvällar med en iskall Corona och en fet limeskiva nedstoppad i halsen på flaskan.
***
Självklart trivs jag på landet, annars skulle jag väl inte bo här!? Jag försökte, på ett humoristiskt sätt, krossa illusionen om hur fantastiskt mysigt det är på landet och överdrifter är ju så vansinnigt kul. Men nu känner jag istället att jag måste ut med en försoningsblogg... hela poängen med min förra blogg går därmed om intet och det kommer att sluta med att jag istället spär på illusionen om myset på landet.
Så kan det gå... men i sanningens namn är det här blogginlägget bara en anledning att få visa lite bilder från en av alla naturpromenader i vårt vackra landskap.
Kolla in vilken fräck liten gynnare som ogenerat sitter och mumsar på våran matta... för er som inte besitter mina enorma fågelkunskaper kan sambon meddela att det är en blåmes, själv trodde jag det var en talgoxe. För två år sedan hade jag gissat på en sädesärla.
Ja, ni ser vad jobbigt trädgårdsarbetet är... dubbelarbete utan lön som jag nämnt tidigare. Sambon jobbar och jag håller koll på alla vilda djur som finns i vår närhet.
Vet inte hur grannen avlar fram sina djur, men det här måste vara världens längsta lamm!?
Nyklippta får...
Inte fullt lika nyklippt...
Vackra blommor, det har ni inte på Willysparkeringen i stan.
Det här gillar jag... industri möter landet.
Nu är vi verkligen på landet.
En riktig kaja (skata hade jag gissat på) som lever på naturlig dynga... till skillnad från stadsfåglarna som lever på dåliga hamburgare från McDonalds. Kolla vilken lyster den har i pälsen... heter det päls?
Ingen travhäst, men ändå.
Dom är vackra... tillsammans med katterna de högst stående varelserna.
Vet inte var den här hamnar i rankingen, men är vare sig hög eller stående.
Ja, så här gemytligt kan det vara på landet... men jag måste avsluta med det mest negativa alla kategorier på landet. Det är en varelse jag inte nämnt tidigare, men här kryper den lille otäcka fästingen runt bland hårtussar från katterna...
Det positiva är att man längtar till november då fästingarna försvinner... vintern är i sanning ett andningshål för oss på landet. Då slipper man fästingar, trädgårdsarbete, grillkvällar och alla flygande kryp som förpestar tillvaron. Det är då man kan koncentrera sig på bloggande och lådvin.
Skojar igen... lådvin är arbetarklassens väg in i fördärvet, själv föredrar jag sommarkvällar med en iskall Corona och en fet limeskiva nedstoppad i halsen på flaskan.
***
Kommentarer
Postat av: Lisbeth
Hej Per! Ta nu tag i spaden å hjälp Gunnel att gräva i stället för att springa runt me kameran!!
Var lite gentleman!! Snygga bilder trots allt!! Kram
Postat av: travfilosofen
Du har rätt Lisbeth... gräsmattan är långhårig också :-)
Postat av: Gunnel
Lisbeth, det finns ju ett talesätt som lyder "en man ska inte ha större trädgård än hans fru orkar med". Ha det gott och välkomna att inspektera trädgården närmare om tillfälle finns.
Trackback
